lovrary
William Shakespeare
Sonetter
Sonett 1: Af Hulda Väsen Vi Förökning Önska
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Af hulda väsen vi förökning önska, På det att aldrig skönhets ros må dö; Men när den mognat och ej mer kan grönska,
Sonett 2: När Fyrti Vintrar Lägrats På Din Hy
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
När fyrti vintrar lägrats på din hy Och gräft löpgrafvar på din skönhets gärde, Då skall din ungdomsskrud, som nu är ny,
Sonett 3: I Spegeln Se Och Säg Din Bild Så Fager
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
I spegeln se och säg din bild så fager: »Nu är det tid att forma om dig visst.» Göm du det icke, verlden du bedrager,
Sonett 4: Tanklösa Älsklighet, Hvar Fick Du Från
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Tanklösa älsklighet, hvar fick du från Att slösa på dig sjelf din skönhets gåfvor? Naturen ger ej skänker, endast lån,
Sonett 5: De Timmar, Hvilka Konstfullt Sammanväfva
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
De timmar, hvilka konstfullt sammanväfva En skönhet, der hvart öga har sin fröjd, De skola sist sig till tyranner häfva
Sonett 6: Låt Derför Icke Vinterns Råa Hand
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Låt derför icke vinterns råa hand Din sommar skämma och dess saft föröda. Gör något käril lyckligt med ett grand
Sonett 7: Se, Då I Öster Solen Nåderikt
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Se, då i öster solen nåderikt Sitt hufvud lyfter flamhöljdt, hur hvart öga Med vördnad helsar, undersåten likt,
Sonett 8: Du, Sjelf Musik, Hvi Gör Musik Dig Dyster?
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Du, sjelf musik, hvi gör musik dig dyster? Ljuft svär ju ej mot ljuft, fröjd älskar fröjd. Hur kan du tycka om, hvad ej dig lyster,
Sonett 9: Räds Du För Tårar I En Enkas Öga
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Räds du för tårar i en enkas öga, Då du förtär dig sjelf i ensamhet? Ack, om man nödgas skall dig barnlös höga,
Sonett 10: Tillstå Med Skam, Att Ingen Är Dig Kär
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Tillstå med skam, att ingen är dig kär, Du, som så sorglös mot dig sjelf kan vara. Säg gerna, mången till dig kärlek bär:
Sonett 11: Fort Som Du Vissnar, Äfven Rot Du Slår
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Fort som du vissnar, äfven rot du slår, Och i de dina, hvad du mist, förstoras. Det friska blod, som du en ann' består,
Sonett 12: När Jag På Klockan Ser, Som Täljer Tiden
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
När jag på klockan ser, som täljer tiden, Ser stolta dagen sjunka ned i natt, Ser en viol, se'n våren är förliden,
Sonett 13: Om Du Din Egen Vore! Men Du Är
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Om du din egen vore! Men du är Ej längre din, än här på jord du blifver. Bäst att för slutet du dig rustar här
Sonett 14: Jag Tager Ej Min Dom Från Någon Stjerna
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Jag tager ej min dom från någon stjerna, Och känner dock, tror jag, stjerntyderi. Men ej med spådom plågar jag min hjerna
Sonett 15: Ser Jag, Hur Allt, Som Hit På Jorden Satts
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Ser jag, hur allt, som hit på jorden satts, En liten stund blott som fulländadt varar, Att bilderna på lifvets skådeplats
Sonett 16: Men Hvarför Väljer Du Ej Bättre Värn
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Men hvarför väljer du ej bättre värn Mot tidens tyranni i dina pligter, Och söker mot förfallets makt ett spjern,
Sonett 17: Hvem Ville Tro Min Vers En Gång, Om Rik
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hvem ville tro min vers en gång, om rik Jag gjort den, med hvad högst hos dig man prisar? Fast, det vet Gud, den blott en graf är lik,
Sonett 18: Skall Med En Sommardag Jag Dig Jemföra?
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Skall med en sommardag jag dig jemföra? Du är dock mera mild och älsklig än. Majs ljufva knoppar brukar stormen störa,
Sonett 19: Du Glupska Tid, Gör Slö Hvar Lejontass
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Du glupska tid, gör slö hvar lejontass, Låt jorden sina foster sjelf föröda, Ur tigerns käft bryt tanden, hvit och hvass,
Sonett 20: En Qvinnas Anlete Dig Egenhändigt
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
En qvinnas anlete dig egenhändigt Naturen gaf, idol för min passion; En qvinnas ädla hjerta, dock beständigt.
Sonett 21: Jag Är Ej Lik Den Sångmö, Som Sig Mödar
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Jag är ej lik den sångmö, som sig mödar Att nyttja sminkad skönhet i sin vers, Der himlen sjelf som prydnad öfverflödar,
Sonett 22: Ej Spegeln Säge, Jag Är Gammal, Mer
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Ej spegeln säge, jag är gammal, mer, Så länge du och ungdom äro vänner; Men när hos dig jag tidens fåror ser,
Sonett 23: Liksom På Scenen En Ovan Aktör
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Liksom på scenen en ovan aktör, Som genom rädsla skämmer bort partiet, Eller ett djur, hvars öfverretning gör,
Sonett 24: Mitt Öga Leker Konstnär Och Kan Trolla
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Mitt öga leker konstnär och kan trolla På hjertats grund din form, så skön och ren. Min kropp är ramen, som skall bilden hålla,
Sonett 25: Låt Dem, Som Njuta Sina Stjernors Gunst
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Låt dem, som njuta sina stjernors gunst, Offentlig glans och stolta titlar bära, Då jag, som ej har någon ärebrunst
Sonett 26: Min Kärleks Herrskare, Som Håller Mig
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Min kärleks herrskare, som håller mig Med din förtjenst i sträng vasallpligt fången, Min hyllning, ej min konst att visa dig,
Sonett 27: Af Möda Matt, Jag Skyndar Till Min Säng
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Af möda matt, jag skyndar till min säng Och löser upp för trötta lemmar banden. Men då begyns i hufvudet ett fläng:
Sonett 28: Hur Kan Till Glädjen Då Jag Återvända
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hur kan till glädjen då jag återvända, Som är från hvilans sötma utelyckt, Då dagens tyngd ej får med natten ända,
Sonett 29: När Jag, Af Gud Och Menniskor Förskjuten
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
När jag, af Gud och menniskor förskjuten, Min lott begråter i min ensamhet, Men himlen för min smärtas skri är sluten,
Sonett 30: När För Ett Råd Af Ljufva, Tysta Drömmar
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
När för ett råd af ljufva, tysta drömmar Jag kallar minnet fram af ting, som flytt, Då suckar jag, att allt ifrån mig strömmar,
Sonett 31: De Hjertan Gömmas Alla I Ditt Bröst
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
De hjertan gömmas alla i ditt bröst, Som jag trott döda, då jag dem har saknat; Der herrska kärlek och all kärlekströst
Sonett 32: Om Du Skall Öfverlefva Mig En Gång
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Om du skall öfverlefva mig en gång, När döden mina ben med mull betäcker, Och kastar ögat på min simpla sång,
Sonett 33: Jag Sett Rätt Många Morgnar, Herrligt Sköna
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Jag sett rätt många morgnar, herrligt sköna, Då solen kungligt helsat skog och berg, Och kysst med gyllne anlet ängar gröna,
Sonett 34: Hvi Lofvade Du Mig Så Vacker Dag
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hvi lofvade du mig så vacker dag Och lät mig bort förutan kappa gånga, Så att jag fick utaf det moln ett lag,
Sonett 35: För Hvad Du Gjort, Du Må Ej Mer Bedröfvas
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
För hvad du gjort, du må ej mer bedröfvas; Rosen har törnen, silfverbäcken slam, Båd' sol och måne kunna ljus beröfvas,
Sonett 36: Jag Tillstår Det, Vi Måste Vara Tvenne
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Jag tillstår det, vi måste vara tvenne, Fast odelbar vår kärlek är och en; Så skall den fläck, som häftar på mitt änne,
Sonett 37: Som En Försvagad Fader Känner Fröjd
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Som en försvagad fader känner fröjd Åt kraftfull son, som tidigt verka lärde, Så jag, som brutits ned af motgångs höjd,
Sonett 38: Kan Sångmön Sakna Ämne Att Besjunga
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Kan sångmön sakna ämne att besjunga, Då du än andas, du, som för min dikt Dig sjelf som ämne lägger på min tunga,
Sonett 39: Hur Skall Ditt Lof I Toner Värdigt Klinga
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hur skall ditt lof i toner värdigt klinga, Då du den bättre delen är af mig? Hvad kan af eget pris mig sjelf jag bringa?
Sonett 40: Tag Alla Dem Jag Älskar, Ja, Tag Alla
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Tag alla dem jag älskar, ja, tag alla Hvad har du mera än förut ändå? Ej en, som du kan verklig kärlek kalla,
Sonett 41: De Vackra Snedsprång, Du Ibland Begår
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
De vackra snedsprång, du ibland begår I öfverdåd, när mig du glömt för andra, Anstå din skönhet väl och dina år,
Sonett 42: Att Du Har Henne, All Min Sorg Ej Är
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Att du har henne, all min sorg ej är, Dock var hon, tillstår jag, dyr för mitt hjerta. Men deremot, att hon har dig - se der
Sonett 43: När Ögat Blundar, Allra Bäst Det Ser
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
När ögat blundar, allra bäst det ser, Ty hvad det ser om dagen, ej det aktar; Men sofver jag, i drömmen du dig ter,
Sonett 44: Om Kroppens Tunga Lemmar Vore Tankar
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Om kroppens tunga lemmar vore tankar, Den stygga rymden stängde ej min färd, Ty, trots allt afstånd, då jag fällde ankar
Sonett 45: De Andra Två, Lätt Luft Och Eld Så Skär
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
De andra två, lätt luft och eld så skär, De följa dig, hvarhelst jag än må bida; Luften min tanke, elden mitt begär,
Sonett 46: Nu Rasar Striden Mördande Och Vild
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Nu rasar striden mördande och vild Om dig emellan hjertat och mitt öga, Ty ögat ensamt vill rå om din bild,
Sonett 47: Nu Är Det Fred För Ögonen Och Hjertat
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Nu är det fred för ögonen och hjertat, Det ena mot de andra vänligt stämdt; När hunger efter dig har ögat smärtat,
Sonett 48: Hur Ifrig Var Jag, När Jag For Min Kos
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hur ifrig var jag, när jag for min kos, Att få mitt lappri under lås förvaradt, Att mig det obrukt skulle stanna hos,
Sonett 49: Emot Den Tiden - Om Den Komma Skall
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Emot den tiden - om den komma skall - Då mina fel ha gjort dig kall till sinnes, Då du betalat ut din kärlek all,
Sonett 50: Hur Tungt Det Blir Att Resa Fram På Vägen
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hur tungt det blir att resa fram på vägen, När hvad jag söker - resans ände ju - Till tröst mig ger beständigt samma sägen:
Sonett 51: Så Kan Jag Lätt, När Det Bär Bort Från Dig
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Så kan jag lätt, när det bär bort från dig, Ursäkta hästen, som af tröghet syndar. Hvi skall jag från din sida hasta mig?
Sonett 52: Jag Liknar Då Den Rike, Som Sin Låda
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Jag liknar då den rike, som sin låda, Af skatter fylld, med nyckel öppna får, Fast han ej hvarje stund dem vill beskåda,
Sonett 53: Af Hvilket Ämne Har Du Skapnad Fått
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Af hvilket ämne har du skapnad fått, Att millioner skuggor kring dig valla? Ty hvar och en har dock en skugga blott,
Sonett 54: Hur Mycket Skönare Tycks Skönhet Blifva
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hur mycket skönare tycks skönhet blifva, När troheten dess ljufva prydnad är; Skön rosen syns, men mer den mäktar lifva
Sonett 55: Ej Marmor Eller Gyllne Monument
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Ej marmor eller gyllne monument Skall öfverlefva, hvad jag mäktigt diktar, Och du skall stråla mera klart i prent
Sonett 56: Förnya, Ljufva Kärlek, Kraftens Mått
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Förnya, ljufva kärlek, kraftens mått, Att den ej sägs bli slö förr än din hunger, Som hvilar nu, då den lystmätet fått,
Sonett 57: Hvad Bör Väl Som Din Slaf Jag Annat Sköta
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hvad bör väl som din slaf jag annat sköta, Än akta på, när du en vink mig ger? Ej har jag någon dyrbar tid att nöta,
Sonett 58: Den Gud, Som Till Din Slaf Har Täckts Mig Kora
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Den gud, som till din slaf har täckts mig kora, Bevare mig att speja, hvart du går, Eller med fordrad räkenskap dig såra,
Sonett 59: Om Ingenting Är Nytt, Men Allt, Som Är
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Om ingenting är nytt, men allt, som är, Har varit förr, hur luras ej vår hjerna, Som bråkar med att hitta på och bär,
Sonett 60: Som Hafvets Vågor Gå Till Ro Vid Stranden
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Som hafvets vågor gå till ro vid stranden, Så ila ögonblicken mot sitt slut; Ett räcker alltid åt det andra handen,
Sonett 61: Är Det Din Vilja, Att I Nattens Stund
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Är det din vilja, att i nattens stund Din bild mitt trötta ögonpar skall väcka? Säg, önskar du att bryta af min blund,
Sonett 62: Sjelfkärleks Synd Beherrskar Rent Mitt Öga
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Sjelfkärleks synd beherrskar rent mitt öga, Min hela själ och allt, som fins hos mig. Dock mot den synden hjelper läkdom föga,
Sonett 63: När Sist Min Vän Skall Bli, Som Jag Nu Är
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
När sist min vän skall bli, som jag nu är, Af tidens grymma händer nött och slagen, Då blodet torkat och hans panna bär
Sonett 64: När Jag Har Sett, Hur Tidens Hand Kan Skörda
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
När jag har sett, hur tidens hand kan skörda Försvunna åldrars rika prakt och stat; När stundom stolta torn jag sett förstörda,
Sonett 65: När Brons, Sten, Jord, Ja, Hafvet Utan Botten
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
När brons, sten, jord, ja, hafvet utan botten Ej mäkta fly för dödlighetens lott, Hur skall det sköna undgå då den lotten,
Sonett 66: Trött Vid Allt Detta, Önskar Jag Mig Död:
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Trött vid allt detta, önskar jag mig död: - Jag ser förtjenst, till tiggarstafven buren, Och tom odåga stå i öfverflöd,
Sonett 67: O, Hvarför Lefver Han I Verldens Smitta
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
O, hvarför lefver han i verldens smitta Och hedrar lasten med, att här han fins, Då synden vill hos honom ursäkt hitta
Sonett 68: Så Är Hans Kind En Bild Af Flydda Tider
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Så är hans kind en bild af flydda tider, Då skönhet, blomstren lik, var till och dog, Förr'n denna falska skylt, som nu man lider,
Sonett 69: Allt, Hvad Du Visar Fram För Verldens Blick
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Allt, hvad du visar fram för verldens blick, Är just som hjertats önskan föreskrifver; Af hvarje tunga - själens röst - du fick
Sonett 70: Att Du Fördöms, Dig Räknas Ej Till Tadel
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Att du fördöms, dig räknas ej till tadel, Ty fägring städs var träffad af förtal; Misstankar höja alltid skönhets adel,
Sonett 71: När Jag Gått Bort, Sörj Mig Ej Längre Då
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
När jag gått bort, sörj mig ej längre då, Än du hör klockan ringa för den döde Och säga verlden, att jag nödgats gå
Sonett 72: Att Verlden Ej Må Tvinga Dig Berätta
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Att verlden ej må tvinga dig berätta, Hvad dygd jag haft, då du mig älskar än I döden, må du glömma mig med rätta,
Sonett 73: I Mig Du Skåda Kan Den Årets Tid
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
I mig du skåda kan den årets tid, Då löfven gulnade och sparsamt gunga På nakna grenarne i köld och strid, -
Sonett 74: Men Var Du Lugn! När Grafvens Mörka Häkte
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Men var du lugn! När grafvens mörka häkte Förutan nåd mig stänger från min stråt, Då lefver jag i dikten, som du väckte,
Sonett 75: Du Är För Tanken Hvad För Lifvet Föda
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Du är för tanken hvad för lifvet föda, Hvad för en äng en regnskur, mild och full; Och för din ro gör jag mig sådan möda
Sonett 76: Hvi Är Min Vers Så Arm På Nyhets Prakt
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hvi är min vers så arm på nyhets prakt, Ej vexlande och brokig som hos mången? Hvi har jag ej med tiden vinn mig lagt
Sonett 77: Hur Skönhet Flyr, Din Spegel Kan Dig Lära
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hur skönhet flyr, din spegel kan dig lära, Solvisarns gång, hur fort minuten går. Din andes pregel denna bok skall bära,
Sonett 78: Så Ofta Hette Du Min Sånggudinna
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Så ofta hette du min sånggudinna, Och sådant bistånd fick af dig min dikt, Att andra börjat ock dig nyttig finna
Sonett 79: Då Ensamt Jag Dig Bad Om Ditt Beskydd
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Då ensamt jag dig bad om ditt beskydd, Min vers allen' njöt ditt behag, det rika. Men nu är all min dikts förtrollning flydd,
Sonett 80: Hur Blyg Jag Går Att Med Min Dikt Dig Dyrka
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hur blyg jag går att med min dikt dig dyrka, Allt se'n ett högre snille tog dig an, Som i sin lofsång lägger all sin styrka,
Sonett 81: Är Jag Vid Lif, Att Skrifva På Din Graf
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Är jag vid lif, att skrifva på din graf; Eller är du, då jag i jorden frätes, Ditt minne aldrig dock skall gå i qvaf,
Sonett 82: Jag Vet, Du Har Ej Gift Dig Med Min Musa
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Jag vet, du har ej gift dig med min Musa, Och derför kan du njuta utan skam De helsningsord, hvarmed dig skalder tjusa,
Sonett 83: Jag Såg Dig Aldrig Något Smink Behöfva
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Jag såg dig aldrig något smink behöfva, Och derför på din bild ej brukte det. Så fann jag, eller trodde så, dig pröfva
Sonett 84: Hvem Säger Mest? Hvem Kan Väl Mera Säga
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hvem säger mest? Hvem kan väl mera säga Än detta stolta lof: blott du är du? Deri är allt förborgadt, som vi ega
Sonett 85: Min Sångmö Håller Sig Beskedligt Tyst
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Min sångmö håller sig beskedligt tyst, Då andra skalder komma, rikt utstyrda, Och lägga ned för dig, hvad fram de kryst
Sonett 86: Var Det Hans Stolta Diktnings Fulla Segel
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Var det hans stolta diktnings fulla segel, När efter dig den gick på kaparjagt, Som mina tankar höll med lås och regel,
Sonett 87: Farväl! Du Är För Dyr För Mig Att Ega
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Farväl! Du är för dyr för mig att ega, Och hvad du gäller, af dig sjelf nog käns. Ditt värde gör dig fri, och du kan säga,
Sonett 88: När Du Får Lust En Gång Att Glömma Mig
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
När du får lust en gång att glömma mig Och den förtjenst, jag har, med hån betrakta, Då vill jag strida mot mig sjelf för dig.
Sonett 89: Säg Blott, Att Något Fel Hos Mig Är Grunden
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Säg blott, att något fel hos mig är grunden. Att du mig flyr, - och sjelf jag bannar mig. Säg, jag är lam, - och jag blir halt på stunden:
Sonett 90: Ja, Hata, Om Du Vill, Och Nu, Just Nu
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Ja, hata, om du vill, och nu, just nu, När hela verlden hotar mig förkrossa. Slut dig till ödet att mig böja, du,
Sonett 91: En Kittlar Börd, En Hvad Han Kan, Det Lilla
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
En kittlar börd, en hvad han kan, det lilla, En tycker gods, en annan styrka bäst, En yfs af kläder, fast de sitta illa,
Sonett 92: Men Gör Ditt Värsta, Du, Och Stjäl Dig Bort!
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Men gör ditt värsta, du, och stjäl dig bort! Till lifvets gräns ändock skall min du vara; Och tar din kärlek slut, mitt lif blir kort,
Sonett 93: Så Skall Jag Lefva, Troende Dig Trogen
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Så skall jag lefva, troende dig trogen, Lik en bedragen man; så än jag gläds Åt dig, fastän du är till falskhet mogen:
Sonett 94: Den, Som Har Makt Att Skada, Men Ej Vill
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Den, som har makt att skada, men ej vill, Som gör ej, hvad han mäktar för det mesta, Som andra rör, men sjelf som sten är still',
Sonett 95: Hur Ljuf Och Söt Kan Du Ej Skammen Göra
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hur ljuf och söt kan du ej skammen göra, Som lik en mask, gömd i en rosenknopp, Ditt ryktes knoppning hotar att förstöra!
Sonett 96: En Säger, Att Ditt Fel Är Ungdomsbrusning
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
En säger, att ditt fel är ungdomsbrusning, En ann', att ditt behag är ungdomsskämt. Med båd' behag och fel du verkar tjusning
Sonett 97: Hur Vinterlikt Har Lifvet Ej Sig Tett
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hur vinterlikt har lifvet ej sig tett Uti skilsmessans dar, du årets klarhet! Hvad köld jag känt, hvad mörka dar jag sett,
Sonett 98: Jag Lefde Skild Från Dig I Vårens Dagar
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Jag lefde skild från dig i vårens dagar, Då stolts April, utpyntad öfvernog, Satt lif i allt med ungdomskraftens lagar,
Sonett 99: Nyss Till Violen Så Min Tuktan Ljöd
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Nyss till violen så min tuktan ljöd: »Du lilla tjuf, hvar har din doft du tagit, Om ej från hennes läpp? Den purpurglöd,
Sonett 100: Hvar Är Du Sångmö, Som Så Länge Dröjer
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hvar är du sångmö, som så länge dröjer Om det att sjunga, som all makt dig ger? Kanhända ock du lapprisånger höjer,
Sonett 101: Du Tröga Sångmö, Då Du Glömmer Rent
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Du tröga sångmö, då du glömmer rent, Hur sant och skönt förliks, - hur undgå tadel? Båd' sant och skönt är hos min vän förent,
Sonett 102: Min Kärlek Styrkts, Fastän Den Tycks Försvagas
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Min kärlek styrkts, fastän den tycks försvagas, Den mindre syns, men flammar dock ej kallt. Den kärlek kan för handelsvara tagas,
Sonett 103: Ack, Huru Fattig Är Min Sånggudinna
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Ack, huru fattig är min sånggudinna, Trots sådant fält att breda ut sin glans, Med stoft; som, naket, mera pris kan vinna,
Sonett 104: För Mig Du Städs Blir Fri Från Ålderns Rost
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
För mig du städs blir fri från ålderns rost; Än ser hos dig jag samma skönhet trona, Som då jag först dig såg. Tre vintrars frost
Sonett 105: Säg Ej, Min Kärlek Är Afguderi
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Säg ej, min kärlek är afguderi Och att, en afgud lik, min vän tillbedes, Fast all min sång, min ros blott en kan bli, -
Sonett 106: När Jag I Krönikor Från Forna Tider
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
När jag i krönikor från forna tider Ser menskor tecknade på utmärkt vis, Och öfver sagans rim sin fägring sprider
Sonett 107: Ej Egen Fruktan, Ej Profetisk Aning
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Ej egen fruktan, ej profetisk aning Hos hela verlden om hvad komma tör, Blef för min kärleks lif en afskedsmaning,
Sonett 108: Kan Väl Med Bläck En Tanke Skrifvas Opp
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Kan väl med bläck en tanke skrifvas opp, Som ej för dig min trohet uppenbarar? Fins något nytt att klä' i ordets kropp,
Sonett 109: O, Säg Ej Så, Att Jag Var Falsk Med Vilja
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
O, säg ej så, att jag var falsk med vilja, Fast afstånd gjorde lågan mindre varm. Så gerna kan jag från mig sjelf mig skilja
Sonett 110: Ack, Det Är Sant, Jag Svärmat Här Och Der
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Ack, det är sant, jag svärmat här och der Och gjort mig sjelf till narr för andras frågor; Jag sålt för godt köp, hvad mig dyrast är,
Sonett 111: O, För Min Synd Fortuna Du Förkättre
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
O, för min synd Fortuna du förkättre, Som skulden för mitt lösa lif jag ger; Ty hon åt mig ej funnit något bättre
Sonett 112: Din Kärlek Och Din Miskund Läkt Det Ärr
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Din kärlek och din miskund läkt det ärr, Som efter pöbelns häl min panna gömmer. Mot verldens lumpna dom jag rider spärr,
Sonett 113: Se'N Dig Jag Lemnat, Har Mitt Öga Plats
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Se'n dig jag lemnat, har mitt öga plats Uti min själ, och kommet halft till korta Är kroppens ljus, som till hans ledning satts, -
Sonett 114: Har Möjligen Min Själ, Bekrönt Med Dig
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Har möjligen min själ, bekrönt med dig, Af smickrets kungagift sig låtit döfva? Eller har ögat talat sant till mig
Sonett 115: De Rader, Förr Jag Skref, Låg Lögn Uti,
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
De rader, förr jag skref, låg lögn uti, - De sade, jag kan ej mer kär dig vinna; Men se, då visste jag ej grunden, hvi
Sonett 116: Det Band, Som Trogna Sinnen Sammanbinder
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Det band, som trogna sinnen sammanbinder, Ej intrång tål. Den kärlek är ej sann, Som, då den ena vexlar, finner hinder
Sonett 117: Anklaga Mig, Att Jag Har Knappat In
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Anklaga mig, att jag har knappat in Den kärlek, som dig gäldas skulle lagligt, Och glömt, att jag som tjenare är din,
Sonett 118: Liksom, Att Reta Vår Aptit, Vi Bruka
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Liksom, att reta vår aptit, vi bruka Förtära skarpa saker framför allt, Och som, att förekomma hemlig sjuka,
Sonett 119: Hur Ofta Sög Jag Falska Tårar Opp
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hur ofta sög jag falska tårar opp, Ur kolfvar, svarta som ett helfvet, runna, Med hopp i fruktan, fruktan bytt i hopp.
Sonett 120: Att Du Var Grym Mot Mig I Forna Stunder
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Att du var grym mot mig i forna stunder Är nu uti min nöd mitt bästa värn; Jag eljest för mitt fel visst ginge under,
Sonett 121: Långt Hellre Vara Låg Än Synas Vara
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Långt hellre vara låg än synas vara, När ändock skammen träffar begge två, Och man dermed en lycka mister bara,
Sonett 122: Den Bok, Som Du Mig Gaf, Fins, Tecknad Full
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Den bok, som du mig gaf, fins, tecknad full Med rika minnen, gömd uti min hjerna, Der den skall öfverlefva jordens mull
Sonett 123: Nej, Tid, Du Skall Ej Med Min Vexling Skryta!
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Nej, tid, du skall ej med min vexling skryta! Bygg pyramider med föryngrad kraft, - En gammal syn det blir med nyklädd yta,
Sonett 124: Vore Min Kärlek Blott Ett Rangens Barn
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Vore min kärlek blott ett rangens barn, Då irrade den kring, ett skyddlöst väsen, En lyckans kastboll, snärjd i tidens garn,
Sonett 125: Jag Skulle Då Din Kröningshimmel Bära
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Jag skulle då din kröningshimmel bära, Jag ytligt hedra dig med yttre prål, Och dig med verk för evigheten ära,
Sonett 126: O, Hulda Gosse, Du, Som Med Din Makt
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
O, hulda gosse, du, som med din makt Ur tidens hand har glas och lie bragt, Som, hur du åldras, grönskar och bevisar
Sonett 127: Svart Tyckte Man Ej Skönt I Forna Dar
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Svart tyckte man ej skönt i forna dar, Och var det så, fick det ej namnet bära. Nu är det svart, som modets välde har,
Sonett 128: Hur Ofta, När Du Svärmar I Musik
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hur ofta, när du svärmar i musik Och öfver lyckliga tangenter flyger Med lätta fingrar, samt, på välljud rik,
Sonett 129: Lifskraftens Ödande I Skamlig Yrsel
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Lifskraftens ödande i skamlig yrsel Är lusta, bragt till dåd; på förhand re'n Är hon menedig, mordisk, utan styrsel
Sonett 130: Min Flickas Blick Är Ej Lik Solen Alls
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Min flickas blick är ej lik solen alls, Och hennes läppar likna ej koraller; Om snö är hvit, hur mörk är hennes hals,
Sonett 131: Du Är Så Grym Som Stolta Qvinnor Bruka
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Du är så grym som stolta qvinnor bruka, När de fått skönhets gåfva på sin del; Du vet, att för min själ, den kärlekssjuka,
Sonett 132: Jag Älskar Dina Ögon, Som, I Smärtan
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Jag älskar dina ögon, som, i smärtan Att jag är målet för din själs förakt, Klädt sig i svart som sorguppfyllda hjertan
Sonett 133: Fördömdt Det Hjerta Vare, Som Gemensamt
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Fördömdt det hjerta vare, som gemensamt Gaf sår i hjertat åt min vän och mig! Är det ej nog att mig tortera ensamt,
Sonett 134: Så: - Nu Har Jag Bekänt, Att Han Är Din
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Så: - nu har jag bekänt, att han är din, Och jag är sjelf förpantad åt din vilja. Med mig det gånge hur det vill, blott min
Sonett 135: Hvar En Sin Önskan Har, Du Har Din Vilja
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hvar en sin önskan har, du har din vilja, Och det tillräckligt, ja, till öfvermått; Ty du har mer än nog bland dem, som gilja,
Sonett 136: Om Själen Knotar, Att Till Dig Jag Nalkas
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Om själen knotar, att till dig jag nalkas, Så svär du raskt blott, att din Will jag är, Och själen sjelf ju viljans säte är;
Sonett 137: Du Blinde Dåre, Kärlek, Säg, Hvad Gör Du
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Du blinde dåre, kärlek, säg, hvad gör du, Att mina ögon se, och dock ej se? Hvad skönhet är, de känna; dock förstör du
Sonett 138: Ifall Min Flicka Svär, Att Hon Är Sann
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Ifall min flicka svär, att hon är sann, Så tror jag henne, fast jag vet hon ljuger; Då tror hon mig en oförsökt ung man,
Sonett 139: Bjud Mig Ej Svara För Hvad Du Begick
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Bjud mig ej svara för hvad du begick, Då din ovänlighet du hvälfde på mig; Med tungan såra mig, ej med din blick
Sonett 140: Var Klok Som Du Är Grym, Låt Ej Med Tvång
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Var klok som du är grym, låt ej med tvång Mitt långmod i otålighet förvandlas, Ty sorgen skapar ord, af ord blir sång,
Sonett 141: Ej Mina Ögon Dig Med Lust Betrakta
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Ej mina ögon dig med lust betrakta, Ty de hos dig ha funnit tusen fel; Men hjertat älskar dock, hvad de förakta,
Sonett 142: Min Synd Är Kärlek, Hat - Se Der Din Dygd
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Min synd är kärlek, hat - se der din dygd, Hat till min synd, som födts af syndig låga; Men jemför oss, och du skall se med blygd,
Sonett 143: Se, Som En Nitisk Husmor, För Att Fånga
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Se, som en nitisk husmor, för att fånga Ett utaf hönsen, som sin kos har gått, Satt bort från sig sitt barn och under många
Sonett 144: Två Flammor Har Jag, Men Af Skilda Rön
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Två flammor har jag, men af skilda rön, Som likt två genier mitt förstånd omspinna. Den gode engeln är en man, rätt skön,
Sonett 145: Den Mun, Som Amor Sjelf Har Gjort
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Den mun, som Amor sjelf har gjort, Har hviskat tyst till mig: »jag hatar», - Mig, som till den blott längtan sport!
Sonett 146: O Själ, Du Centrum I Min Syndakropp
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
O själ, du centrum i min syndakropp, Narr för de upprorsmakter, som dig kläda, Hvi tär du sjelf i qval och brist dig opp,
Sonett 147: Min Kärlek Är En Feber, Hvilken Längtar
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Min kärlek är en feber, hvilken längtar Till allt, som underhåller sjukan just, Och efter hvad förbjudet är den trängtar,
Sonett 148: Ve Mig! Hvad Ögon Har Mig Amor Gifvit
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Ve mig! Hvad ögon har mig Amor gifvit, De se ju allting rasande och snedt! Eller hvad har af mitt omdöme blifvit,
Sonett 149: Du Grymme, Nekar Du, Jag Tycker Om Dig
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Du grymme, nekar du, jag tycker om dig, När mot mig sjelf jag blott af dig är full? Jag tänker ej på dig, bryr mig ej om dig,
Sonett 150: Af Hvilken Makt Har Du Dig Lärt Att Truga
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Af hvilken makt har du dig lärt att truga Mitt hjerta under dig, fastän så svag, Som tvungit mig att på min synkraft ljuga
Sonett 151: För Ung Är Kärlek Samvetsagg Att Hysa
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
För ung är kärlek samvetsagg att hysa, Och dock, man vet, är ånger kärleks barn. Låt bli, din skälm, mitt fel så bjert belysa,
Sonett 152: Du Vet, Att Genom Mened Din Jag Blef
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Du vet, att genom mened din jag blef, Men du som min har dubbel mened svurit; Ditt gamla trohetsband du sönderref,
Sonett 153: En Gång Cupido Somnat Från Sin Brand
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
En gång Cupido somnat från sin brand; En nymf; som på en möjlig fara tänkte, Vred kärleksfacklan qvickt utur hans hand
Sonett 154: Den Lille Kärleksguden Sof En Dag;
William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Den lille kärleksguden sof en dag; - Vid sidan facklan stod med itänd låga. Då gick förbi af kyska nymfers lag
