Du blinde dåre, kärlek, säg, hvad gör du, Att mina ögon se, och dock ej se? Hvad skönhet är, de känna; dock förstör du Förmågan rent att skilja väl från ve. Om falska blickar lockat dem som tokar In i den hamn, der mången ankrat har, Hvi smider du af slika blickar krokar, Och hjerta och förstånd som byte tar? Hur kan mitt hjerta som sin egen dyrka En plats, som det för verlden öppen vet? Hur kan mitt öga se derpå och yrka Att sätta tro till sådan skändlighet? I klara ting ha hjerta, ögon irrat, Till sådan dårskap har du dem förvirrat.