Den lille kärleksguden sof en dag; - Vid sidan facklan stod med itänd låga. Då gick förbi af kyska nymfers lag En liten tropp; den skönsta utan fråga Tog upp från marken Amors heta brand, Hvars makt var mot legioner hjertan pröfvad. Så blef i sömnen af en jungfrus hand Begärets gud sitt bästa värn beröfvad. Hon släckte branden i en källas våg, Och den blef het som eld ifrån den stunden, Blef helsokälla, der man bada såg Hjertsjuka män. I kärleks fjettrar bunden, Kom jag ock dit, fann älskog värma vågor, Men ingen våg, som släcker älskogs lågor.