Jag lefde skild från dig i vårens dagar, Då stolts April, utpyntad öfvernog, Satt lif i allt med ungdomskraftens lagar, Att sjelf Saturnus hoppade och log. Men icke fogelsång i skog och lunder, Ej blomstrens mångfald med sin färg och doft, Mig lockade till tal om sommarns under, - Jag lät dem stå och blomma i sitt stoft. Ej såg jag undrande på snöhvit lilja, Ej rosens glöd fick priset med mitt val: Rätt vackra tingestar, - men dock att skilja Dem väl från dig, afbild från ideal! Ja, det var vinter, då jag dig ej smekte: - Som med din skugga blott, med dem jag lekte.