Skall med en sommardag jag dig jemföra? Du är dock mera mild och älsklig än. Majs ljufva knoppar brukar stormen störa, Och sommarns fröjd - hvad är så kort som den? Ibland för häftigt himlens öga glöder, Ibland dess guldblick är af dimmor gömd; Ja, hvarje skönhet, som naturen föder, På något vis är till förändring dömd. Men aldrig skall din sommarglans förflyta Ej du förlora skall hvad skönt du fått, Ej i sin skuggverld döden med dig skryta, Då med min dikt odödlighet du nått. Så länge menskor andas, ögon skåda, Så länge lefver den, med den - I båda.