Ack, det är sant, jag svärmat här och der Och gjort mig sjelf till narr för andras frågor; Jag sålt för godt köp, hvad mig dyrast är, Och gamla synder födt med nya lågor. Ja, det är sant, att jag har blickat snedt. På sanningen, - och dock, vid himlens makter, Den irringen mitt hjerta ungdom gett: Jag lärde känna dig i syndens schakter. Nu är det slut, - tag du din makt igen! Min hunger tänker aldrig mer jag sätta På nya prof, ej fresta gammal vän, - En gud i kärlek, min långt, långt för detta. Du, näst min himmel bäste, gif mig tröst Invid ditt rena, kärleksfulla bröst!