Nu är det fred för ögonen och hjertat, Det ena mot de andra vänligt stämdt; När hunger efter dig har ögat smärtat, När hjertat är af kärleksqval beklämdt, Med ditt porträtt det tjusta ögat festar Och bjuder hjertat njuta färgens spel; En annan gång hos hjertat ögat gästar Och tager i dess kärlekstankar del. Så är du med din bild och mina tankar, Fast borta, dock närvarande hos mig; Ty se, hur långt du än i fjerran vankar, Är jag med mina tankar dock hos dig. Men slumra de, af bilden i mitt öga Mitt hjerta väcks till fröjder, himmelskt höga.