När jag har sett, hur tidens hand kan skörda Försvunna åldrars rika prakt och stat; När stundom stolta torn jag sett förstörda, Och evig brons förgå för jordiskt hat; När jag sett hafvets våg af hunger brinna Att vidga ut sig med en slukad kust, Och fasta landet rymd af vattnet vinna, Hvarvid ens vinning blir en ann's förlust; När jag har sett, hvad vexling makten lider, Ja, att den sjelf kan råka på förfall: Då grubblar jag derpå, att en gång tider Jag skåda får, då dig jag mista skall. Den tanken blir min död: jag kan ej välja, Men blott med fruktan för förlust mig qvälja.