Sonett 123: Nej, Tid, Du Skall Ej Med Min Vexling Skryta!

Nej, tid, du skall ej med min vexling skryta! Bygg pyramider med föryngrad kraft, - En gammal syn det blir med nyklädd yta, Ej något nytt, som förr ej ögat haft. Vår tid är kort, och derför vi begapa Allt skräp, det du som nytt oss visar på, Och tro, att du för vår skull lät det skapa, Fast vi af gammalt känna det ändå. Du och din krönika till intet duger, Ej bryr mig tid, som går, ej tid, som gått; Allt, hvad vi se och hvad du vittnar, ljuger, Ty det beror ju af din brådska blott. Men här är löftet, som jag nu vill gifva: Din lie trots, skall trogen jag förblifva.