Carl Rupert Nyblom

ÖversĂ€ttningar

Sonett 1: Af Hulda VĂ€sen Vi Förökning Önska

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Af hulda vÀsen vi förökning önska, PÄ det att aldrig skönhets ros mÄ dö; Men nÀr den mognat och ej mer kan grönska,

Sonett 2: NĂ€r Fyrti Vintrar LĂ€grats PĂ„ Din Hy

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
NÀr fyrti vintrar lÀgrats pÄ din hy Och grÀft löpgrafvar pÄ din skönhets gÀrde, DÄ skall din ungdomsskrud, som nu Àr ny,

Sonett 3: I Spegeln Se Och SĂ€g Din Bild SĂ„ Fager

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
I spegeln se och sÀg din bild sÄ fager: »Nu Àr det tid att forma om dig visst.» Göm du det icke, verlden du bedrager,

Sonett 4: Tanklösa Älsklighet, Hvar Fick Du FrĂ„n

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Tanklösa Àlsklighet, hvar fick du frÄn Att slösa pÄ dig sjelf din skönhets gÄfvor? Naturen ger ej skÀnker, endast lÄn,

Sonett 5: De Timmar, Hvilka Konstfullt SammanvÀfva

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
De timmar, hvilka konstfullt sammanvÀfva En skönhet, der hvart öga har sin fröjd, De skola sist sig till tyranner hÀfva

Sonett 6: LÄt Derför Icke Vinterns RÄa Hand

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
LÄt derför icke vinterns rÄa hand Din sommar skÀmma och dess saft föröda. Gör nÄgot kÀril lyckligt med ett grand

Sonett 7: Se, DĂ„ I Öster Solen NĂ„derikt

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Se, dÄ i öster solen nÄderikt Sitt hufvud lyfter flamhöljdt, hur hvart öga Med vördnad helsar, undersÄten likt,

Sonett 8: Du, Sjelf Musik, Hvi Gör Musik Dig Dyster?

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Du, sjelf musik, hvi gör musik dig dyster? Ljuft svÀr ju ej mot ljuft, fröjd Àlskar fröjd. Hur kan du tycka om, hvad ej dig lyster,

Sonett 9: RĂ€ds Du För TĂ„rar I En Enkas Öga

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
RÀds du för tÄrar i en enkas öga, DÄ du förtÀr dig sjelf i ensamhet? Ack, om man nödgas skall dig barnlös höga,

Sonett 10: TillstĂ„ Med Skam, Att Ingen Är Dig KĂ€r

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
TillstÄ med skam, att ingen Àr dig kÀr, Du, som sÄ sorglös mot dig sjelf kan vara. SÀg gerna, mÄngen till dig kÀrlek bÀr:

Sonett 11: Fort Som Du Vissnar, Äfven Rot Du SlĂ„r

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Fort som du vissnar, Àfven rot du slÄr, Och i de dina, hvad du mist, förstoras. Det friska blod, som du en ann' bestÄr,

Sonett 12: NĂ€r Jag PĂ„ Klockan Ser, Som TĂ€ljer Tiden

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
NÀr jag pÄ klockan ser, som tÀljer tiden, Ser stolta dagen sjunka ned i natt, Ser en viol, se'n vÄren Àr förliden,

Sonett 13: Om Du Din Egen Vore! Men Du Är

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Om du din egen vore! Men du Àr Ej lÀngre din, Àn hÀr pÄ jord du blifver. BÀst att för slutet du dig rustar hÀr

Sonett 14: Jag Tager Ej Min Dom FrÄn NÄgon Stjerna

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Jag tager ej min dom frÄn nÄgon stjerna, Och kÀnner dock, tror jag, stjerntyderi. Men ej med spÄdom plÄgar jag min hjerna

Sonett 15: Ser Jag, Hur Allt, Som Hit PĂ„ Jorden Satts

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Ser jag, hur allt, som hit pÄ jorden satts, En liten stund blott som fullÀndadt varar, Att bilderna pÄ lifvets skÄdeplats

Sonett 16: Men Hvarför VÀljer Du Ej BÀttre VÀrn

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Men hvarför vÀljer du ej bÀttre vÀrn Mot tidens tyranni i dina pligter, Och söker mot förfallets makt ett spjern,

Sonett 17: Hvem Ville Tro Min Vers En GĂ„ng, Om Rik

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hvem ville tro min vers en gÄng, om rik Jag gjort den, med hvad högst hos dig man prisar? Fast, det vet Gud, den blott en graf Àr lik,

Sonett 18: Skall Med En Sommardag Jag Dig Jemföra?

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Skall med en sommardag jag dig jemföra? Du Àr dock mera mild och Àlsklig Àn. Majs ljufva knoppar brukar stormen störa,

Sonett 19: Du Glupska Tid, Gör Slö Hvar Lejontass

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Du glupska tid, gör slö hvar lejontass, LÄt jorden sina foster sjelf föröda, Ur tigerns kÀft bryt tanden, hvit och hvass,

Sonett 20: En Qvinnas Anlete Dig EgenhÀndigt

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
En qvinnas anlete dig egenhÀndigt Naturen gaf, idol för min passion; En qvinnas Àdla hjerta, dock bestÀndigt.

Sonett 21: Jag Är Ej Lik Den SĂ„ngmö, Som Sig Mödar

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Jag Àr ej lik den sÄngmö, som sig mödar Att nyttja sminkad skönhet i sin vers, Der himlen sjelf som prydnad öfverflödar,

Sonett 22: Ej Spegeln SĂ€ge, Jag Är Gammal, Mer

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Ej spegeln sÀge, jag Àr gammal, mer, SÄ lÀnge du och ungdom Àro vÀnner; Men nÀr hos dig jag tidens fÄror ser,

Sonett 23: Liksom PÄ Scenen En Ovan Aktör

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Liksom pÄ scenen en ovan aktör, Som genom rÀdsla skÀmmer bort partiet, Eller ett djur, hvars öfverretning gör,

Sonett 24: Mitt Öga Leker KonstnĂ€r Och Kan Trolla

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Mitt öga leker konstnÀr och kan trolla PÄ hjertats grund din form, sÄ skön och ren. Min kropp Àr ramen, som skall bilden hÄlla,

Sonett 25: LĂ„t Dem, Som Njuta Sina Stjernors Gunst

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
LÄt dem, som njuta sina stjernors gunst, Offentlig glans och stolta titlar bÀra, DÄ jag, som ej har nÄgon Àrebrunst

Sonett 26: Min KĂ€rleks Herrskare, Som HĂ„ller Mig

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Min kÀrleks herrskare, som hÄller mig Med din förtjenst i strÀng vasallpligt fÄngen, Min hyllning, ej min konst att visa dig,

Sonett 27: Af Möda Matt, Jag Skyndar Till Min SÀng

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Af möda matt, jag skyndar till min sÀng Och löser upp för trötta lemmar banden. Men dÄ begyns i hufvudet ett flÀng:

Sonett 28: Hur Kan Till GlĂ€djen DĂ„ Jag ÅtervĂ€nda

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hur kan till glÀdjen dÄ jag ÄtervÀnda, Som Àr frÄn hvilans sötma utelyckt, DÄ dagens tyngd ej fÄr med natten Ànda,

Sonett 29: NÀr Jag, Af Gud Och Menniskor Förskjuten

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
NÀr jag, af Gud och menniskor förskjuten, Min lott begrÄter i min ensamhet, Men himlen för min smÀrtas skri Àr sluten,

Sonett 30: NÀr För Ett RÄd Af Ljufva, Tysta Drömmar

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
NÀr för ett rÄd af ljufva, tysta drömmar Jag kallar minnet fram af ting, som flytt, DÄ suckar jag, att allt ifrÄn mig strömmar,

Sonett 31: De Hjertan Gömmas Alla I Ditt Bröst

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
De hjertan gömmas alla i ditt bröst, Som jag trott döda, dÄ jag dem har saknat; Der herrska kÀrlek och all kÀrlekströst

Sonett 32: Om Du Skall Öfverlefva Mig En GĂ„ng

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Om du skall öfverlefva mig en gÄng, NÀr döden mina ben med mull betÀcker, Och kastar ögat pÄ min simpla sÄng,

Sonett 33: Jag Sett RÀtt MÄnga Morgnar, Herrligt Sköna

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Jag sett rÀtt mÄnga morgnar, herrligt sköna, DÄ solen kungligt helsat skog och berg, Och kysst med gyllne anlet Àngar gröna,

Sonett 34: Hvi Lofvade Du Mig SĂ„ Vacker Dag

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hvi lofvade du mig sÄ vacker dag Och lÀt mig bort förutan kappa gÄnga, SÄ att jag fick utaf det moln ett lag,

Sonett 35: För Hvad Du Gjort, Du MÄ Ej Mer Bedröfvas

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
För hvad du gjort, du mÄ ej mer bedröfvas; Rosen har törnen, silfverbÀcken slam, BÄd' sol och mÄne kunna ljus beröfvas,

Sonett 36: Jag TillstÄr Det, Vi MÄste Vara Tvenne

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Jag tillstÄr det, vi mÄste vara tvenne, Fast odelbar vÄr kÀrlek Àr och en; SÄ skall den flÀck, som hÀftar pÄ mitt Ànne,

Sonett 37: Som En Försvagad Fader KÀnner Fröjd

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Som en försvagad fader kĂ€nner fröjd Åt kraftfull son, som tidigt verka lĂ€rde, SĂ„ jag, som brutits ned af motgĂ„ngs höjd,

Sonett 38: Kan SĂ„ngmön Sakna Ämne Att Besjunga

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Kan sÄngmön sakna Àmne att besjunga, DÄ du Àn andas, du, som för min dikt Dig sjelf som Àmne lÀgger pÄ min tunga,

Sonett 39: Hur Skall Ditt Lof I Toner VĂ€rdigt Klinga

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hur skall ditt lof i toner vÀrdigt klinga, DÄ du den bÀttre delen Àr af mig? Hvad kan af eget pris mig sjelf jag bringa?

Sonett 40: Tag Alla Dem Jag Älskar, Ja, Tag Alla

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Tag alla dem jag Àlskar, ja, tag alla Hvad har du mera Àn förut ÀndÄ? Ej en, som du kan verklig kÀrlek kalla,

Sonett 41: De Vackra SnedsprÄng, Du Ibland BegÄr

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
De vackra snedsprÄng, du ibland begÄr I öfverdÄd, nÀr mig du glömt för andra, AnstÄ din skönhet vÀl och dina Är,

Sonett 42: Att Du Har Henne, All Min Sorg Ej Är

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Att du har henne, all min sorg ej Àr, Dock var hon, tillstÄr jag, dyr för mitt hjerta. Men deremot, att hon har dig - se der

Sonett 43: NĂ€r Ögat Blundar, Allra BĂ€st Det Ser

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
NÀr ögat blundar, allra bÀst det ser, Ty hvad det ser om dagen, ej det aktar; Men sofver jag, i drömmen du dig ter,

Sonett 44: Om Kroppens Tunga Lemmar Vore Tankar

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Om kroppens tunga lemmar vore tankar, Den stygga rymden stÀngde ej min fÀrd, Ty, trots allt afstÄnd, dÄ jag fÀllde ankar

Sonett 45: De Andra TvÄ, LÀtt Luft Och Eld SÄ SkÀr

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
De andra tvÄ, lÀtt luft och eld sÄ skÀr, De följa dig, hvarhelst jag Àn mÄ bida; Luften min tanke, elden mitt begÀr,

Sonett 46: Nu Rasar Striden Mördande Och Vild

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Nu rasar striden mördande och vild Om dig emellan hjertat och mitt öga, Ty ögat ensamt vill rÄ om din bild,

Sonett 47: Nu Är Det Fred För Ögonen Och Hjertat

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Nu Àr det fred för ögonen och hjertat, Det ena mot de andra vÀnligt stÀmdt; NÀr hunger efter dig har ögat smÀrtat,

Sonett 48: Hur Ifrig Var Jag, NĂ€r Jag For Min Kos

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hur ifrig var jag, nÀr jag for min kos, Att fÄ mitt lappri under lÄs förvaradt, Att mig det obrukt skulle stanna hos,

Sonett 49: Emot Den Tiden - Om Den Komma Skall

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Emot den tiden - om den komma skall - DÄ mina fel ha gjort dig kall till sinnes, DÄ du betalat ut din kÀrlek all,

Sonett 50: Hur Tungt Det Blir Att Resa Fram PĂ„ VĂ€gen

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hur tungt det blir att resa fram pÄ vÀgen, NÀr hvad jag söker - resans Ànde ju - Till tröst mig ger bestÀndigt samma sÀgen:

Sonett 51: SÄ Kan Jag LÀtt, NÀr Det BÀr Bort FrÄn Dig

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
SÄ kan jag lÀtt, nÀr det bÀr bort frÄn dig, UrsÀkta hÀsten, som af tröghet syndar. Hvi skall jag frÄn din sida hasta mig?

Sonett 52: Jag Liknar DĂ„ Den Rike, Som Sin LĂ„da

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Jag liknar dÄ den rike, som sin lÄda, Af skatter fylld, med nyckel öppna fÄr, Fast han ej hvarje stund dem vill beskÄda,

Sonett 53: Af Hvilket Ämne Har Du Skapnad FĂ„tt

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Af hvilket Àmne har du skapnad fÄtt, Att millioner skuggor kring dig valla? Ty hvar och en har dock en skugga blott,

Sonett 54: Hur Mycket Skönare Tycks Skönhet Blifva

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hur mycket skönare tycks skönhet blifva, NÀr troheten dess ljufva prydnad Àr; Skön rosen syns, men mer den mÀktar lifva

Sonett 55: Ej Marmor Eller Gyllne Monument

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Ej marmor eller gyllne monument Skall öfverlefva, hvad jag mÀktigt diktar, Och du skall strÄla mera klart i prent

Sonett 56: Förnya, Ljufva KÀrlek, Kraftens MÄtt

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Förnya, ljufva kÀrlek, kraftens mÄtt, Att den ej sÀgs bli slö förr Àn din hunger, Som hvilar nu, dÄ den lystmÀtet fÄtt,

Sonett 57: Hvad Bör VÀl Som Din Slaf Jag Annat Sköta

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hvad bör vĂ€l som din slaf jag annat sköta, Än akta pĂ„, nĂ€r du en vink mig ger? Ej har jag nĂ„gon dyrbar tid att nöta,

Sonett 58: Den Gud, Som Till Din Slaf Har TĂ€ckts Mig Kora

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Den gud, som till din slaf har tÀckts mig kora, Bevare mig att speja, hvart du gÄr, Eller med fordrad rÀkenskap dig sÄra,

Sonett 59: Om Ingenting Är Nytt, Men Allt, Som Är

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Om ingenting Àr nytt, men allt, som Àr, Har varit förr, hur luras ej vÄr hjerna, Som brÄkar med att hitta pÄ och bÀr,

Sonett 60: Som Hafvets VĂ„gor GĂ„ Till Ro Vid Stranden

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Som hafvets vÄgor gÄ till ro vid stranden, SÄ ila ögonblicken mot sitt slut; Ett rÀcker alltid Ät det andra handen,

Sonett 61: Är Det Din Vilja, Att I Nattens Stund

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Är det din vilja, att i nattens stund Din bild mitt trötta ögonpar skall vĂ€cka? SĂ€g, önskar du att bryta af min blund,

Sonett 62: SjelfkĂ€rleks Synd Beherrskar Rent Mitt Öga

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
SjelfkÀrleks synd beherrskar rent mitt öga, Min hela sjÀl och allt, som fins hos mig. Dock mot den synden hjelper lÀkdom föga,

Sonett 63: NĂ€r Sist Min VĂ€n Skall Bli, Som Jag Nu Är

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
NÀr sist min vÀn skall bli, som jag nu Àr, Af tidens grymma hÀnder nött och slagen, DÄ blodet torkat och hans panna bÀr

Sonett 64: NÀr Jag Har Sett, Hur Tidens Hand Kan Skörda

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
NÀr jag har sett, hur tidens hand kan skörda Försvunna Äldrars rika prakt och stat; NÀr stundom stolta torn jag sett förstörda,

Sonett 65: NĂ€r Brons, Sten, Jord, Ja, Hafvet Utan Botten

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
NÀr brons, sten, jord, ja, hafvet utan botten Ej mÀkta fly för dödlighetens lott, Hur skall det sköna undgÄ dÄ den lotten,

Sonett 66: Trött Vid Allt Detta, Önskar Jag Mig Död:

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Trött vid allt detta, önskar jag mig död: - Jag ser förtjenst, till tiggarstafven buren, Och tom odÄga stÄ i öfverflöd,

Sonett 67: O, Hvarför Lefver Han I Verldens Smitta

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
O, hvarför lefver han i verldens smitta Och hedrar lasten med, att hÀr han fins, DÄ synden vill hos honom ursÀkt hitta

Sonett 68: SĂ„ Är Hans Kind En Bild Af Flydda Tider

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
SÄ Àr hans kind en bild af flydda tider, DÄ skönhet, blomstren lik, var till och dog, Förr'n denna falska skylt, som nu man lider,

Sonett 69: Allt, Hvad Du Visar Fram För Verldens Blick

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Allt, hvad du visar fram för verldens blick, Är just som hjertats önskan föreskrifver; Af hvarje tunga - sjĂ€lens röst - du fick

Sonett 70: Att Du Fördöms, Dig RÀknas Ej Till Tadel

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Att du fördöms, dig rÀknas ej till tadel, Ty fÀgring stÀds var trÀffad af förtal; Misstankar höja alltid skönhets adel,

Sonett 71: NÀr Jag GÄtt Bort, Sörj Mig Ej LÀngre DÄ

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
NĂ€r jag gĂ„tt bort, sörj mig ej lĂ€ngre dĂ„, Än du hör klockan ringa för den döde Och sĂ€ga verlden, att jag nödgats gĂ„

Sonett 72: Att Verlden Ej MÄ Tvinga Dig BerÀtta

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Att verlden ej mÄ tvinga dig berÀtta, Hvad dygd jag haft, dÄ du mig Àlskar Àn I döden, mÄ du glömma mig med rÀtta,

Sonett 73: I Mig Du SkĂ„da Kan Den Årets Tid

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
I mig du skÄda kan den Ärets tid, DÄ löfven gulnade och sparsamt gunga PÄ nakna grenarne i köld och strid, -

Sonett 74: Men Var Du Lugn! NÀr Grafvens Mörka HÀkte

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Men var du lugn! NÀr grafvens mörka hÀkte Förutan nÄd mig stÀnger frÄn min strÄt, DÄ lefver jag i dikten, som du vÀckte,

Sonett 75: Du Är För Tanken Hvad För Lifvet Föda

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Du Àr för tanken hvad för lifvet föda, Hvad för en Àng en regnskur, mild och full; Och för din ro gör jag mig sÄdan möda

Sonett 76: Hvi Är Min Vers SĂ„ Arm PĂ„ Nyhets Prakt

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hvi Àr min vers sÄ arm pÄ nyhets prakt, Ej vexlande och brokig som hos mÄngen? Hvi har jag ej med tiden vinn mig lagt

Sonett 77: Hur Skönhet Flyr, Din Spegel Kan Dig LÀra

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hur skönhet flyr, din spegel kan dig lÀra, Solvisarns gÄng, hur fort minuten gÄr. Din andes pregel denna bok skall bÀra,

Sonett 78: SĂ„ Ofta Hette Du Min SĂ„nggudinna

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
SÄ ofta hette du min sÄnggudinna, Och sÄdant bistÄnd fick af dig min dikt, Att andra börjat ock dig nyttig finna

Sonett 79: DĂ„ Ensamt Jag Dig Bad Om Ditt Beskydd

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
DÄ ensamt jag dig bad om ditt beskydd, Min vers allen' njöt ditt behag, det rika. Men nu Àr all min dikts förtrollning flydd,

Sonett 80: Hur Blyg Jag GĂ„r Att Med Min Dikt Dig Dyrka

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hur blyg jag gÄr att med min dikt dig dyrka, Allt se'n ett högre snille tog dig an, Som i sin lofsÄng lÀgger all sin styrka,

Sonett 81: Är Jag Vid Lif, Att Skrifva PĂ„ Din Graf

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Är jag vid lif, att skrifva pĂ„ din graf; Eller Ă€r du, dĂ„ jag i jorden frĂ€tes, Ditt minne aldrig dock skall gĂ„ i qvaf,

Sonett 82: Jag Vet, Du Har Ej Gift Dig Med Min Musa

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Jag vet, du har ej gift dig med min Musa, Och derför kan du njuta utan skam De helsningsord, hvarmed dig skalder tjusa,

Sonett 83: Jag SÄg Dig Aldrig NÄgot Smink Behöfva

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Jag sÄg dig aldrig nÄgot smink behöfva, Och derför pÄ din bild ej brukte det. SÄ fann jag, eller trodde sÄ, dig pröfva

Sonett 84: Hvem SĂ€ger Mest? Hvem Kan VĂ€l Mera SĂ€ga

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hvem sĂ€ger mest? Hvem kan vĂ€l mera sĂ€ga Än detta stolta lof: blott du Ă€r du? Deri Ă€r allt förborgadt, som vi ega

Sonett 85: Min SÄngmö HÄller Sig Beskedligt Tyst

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Min sÄngmö hÄller sig beskedligt tyst, DÄ andra skalder komma, rikt utstyrda, Och lÀgga ned för dig, hvad fram de kryst

Sonett 86: Var Det Hans Stolta Diktnings Fulla Segel

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Var det hans stolta diktnings fulla segel, NÀr efter dig den gick pÄ kaparjagt, Som mina tankar höll med lÄs och regel,

Sonett 87: FarvĂ€l! Du Är För Dyr För Mig Att Ega

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
FarvÀl! Du Àr för dyr för mig att ega, Och hvad du gÀller, af dig sjelf nog kÀns. Ditt vÀrde gör dig fri, och du kan sÀga,

Sonett 88: NÀr Du FÄr Lust En GÄng Att Glömma Mig

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
NÀr du fÄr lust en gÄng att glömma mig Och den förtjenst, jag har, med hÄn betrakta, DÄ vill jag strida mot mig sjelf för dig.

Sonett 89: SĂ€g Blott, Att NĂ„got Fel Hos Mig Är Grunden

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
SÀg blott, att nÄgot fel hos mig Àr grunden. Att du mig flyr, - och sjelf jag bannar mig. SÀg, jag Àr lam, - och jag blir halt pÄ stunden:

Sonett 90: Ja, Hata, Om Du Vill, Och Nu, Just Nu

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Ja, hata, om du vill, och nu, just nu, NÀr hela verlden hotar mig förkrossa. Slut dig till ödet att mig böja, du,

Sonett 91: En Kittlar Börd, En Hvad Han Kan, Det Lilla

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
En kittlar börd, en hvad han kan, det lilla, En tycker gods, en annan styrka bÀst, En yfs af klÀder, fast de sitta illa,

Sonett 92: Men Gör Ditt VÀrsta, Du, Och StjÀl Dig Bort!

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Men gör ditt vÀrsta, du, och stjÀl dig bort! Till lifvets grÀns Àndock skall min du vara; Och tar din kÀrlek slut, mitt lif blir kort,

Sonett 93: SĂ„ Skall Jag Lefva, Troende Dig Trogen

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
SĂ„ skall jag lefva, troende dig trogen, Lik en bedragen man; sĂ„ Ă€n jag glĂ€ds Åt dig, fastĂ€n du Ă€r till falskhet mogen:

Sonett 94: Den, Som Har Makt Att Skada, Men Ej Vill

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Den, som har makt att skada, men ej vill, Som gör ej, hvad han mÀktar för det mesta, Som andra rör, men sjelf som sten Àr still',

Sonett 95: Hur Ljuf Och Söt Kan Du Ej Skammen Göra

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hur ljuf och söt kan du ej skammen göra, Som lik en mask, gömd i en rosenknopp, Ditt ryktes knoppning hotar att förstöra!

Sonett 96: En SĂ€ger, Att Ditt Fel Är Ungdomsbrusning

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
En sÀger, att ditt fel Àr ungdomsbrusning, En ann', att ditt behag Àr ungdomsskÀmt. Med bÄd' behag och fel du verkar tjusning

Sonett 97: Hur Vinterlikt Har Lifvet Ej Sig Tett

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hur vinterlikt har lifvet ej sig tett Uti skilsmessans dar, du Ärets klarhet! Hvad köld jag kÀnt, hvad mörka dar jag sett,

Sonett 98: Jag Lefde Skild FrÄn Dig I VÄrens Dagar

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Jag lefde skild frÄn dig i vÄrens dagar, DÄ stolts April, utpyntad öfvernog, Satt lif i allt med ungdomskraftens lagar,

Sonett 99: Nyss Till Violen SÄ Min Tuktan Ljöd

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Nyss till violen sÄ min tuktan ljöd: »Du lilla tjuf, hvar har din doft du tagit, Om ej frÄn hennes lÀpp? Den purpurglöd,

Sonett 100: Hvar Är Du SĂ„ngmö, Som SĂ„ LĂ€nge Dröjer

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hvar Àr du sÄngmö, som sÄ lÀnge dröjer Om det att sjunga, som all makt dig ger? KanhÀnda ock du lapprisÄnger höjer,

Sonett 101: Du Tröga SÄngmö, DÄ Du Glömmer Rent

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Du tröga sÄngmö, dÄ du glömmer rent, Hur sant och skönt förliks, - hur undgÄ tadel? BÄd' sant och skönt Àr hos min vÀn förent,

Sonett 102: Min KÀrlek Styrkts, FastÀn Den Tycks Försvagas

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Min kÀrlek styrkts, fastÀn den tycks försvagas, Den mindre syns, men flammar dock ej kallt. Den kÀrlek kan för handelsvara tagas,

Sonett 103: Ack, Huru Fattig Är Min SĂ„nggudinna

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Ack, huru fattig Àr min sÄnggudinna, Trots sÄdant fÀlt att breda ut sin glans, Med stoft; som, naket, mera pris kan vinna,

Sonett 104: För Mig Du StĂ€ds Blir Fri FrĂ„n Ålderns Rost

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
För mig du stĂ€ds blir fri frĂ„n Ă„lderns rost; Än ser hos dig jag samma skönhet trona, Som dĂ„ jag först dig sĂ„g. Tre vintrars frost

Sonett 105: SĂ€g Ej, Min KĂ€rlek Är Afguderi

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
SÀg ej, min kÀrlek Àr afguderi Och att, en afgud lik, min vÀn tillbedes, Fast all min sÄng, min ros blott en kan bli, -

Sonett 106: NÀr Jag I Krönikor FrÄn Forna Tider

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
NÀr jag i krönikor frÄn forna tider Ser menskor tecknade pÄ utmÀrkt vis, Och öfver sagans rim sin fÀgring sprider

Sonett 107: Ej Egen Fruktan, Ej Profetisk Aning

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Ej egen fruktan, ej profetisk aning Hos hela verlden om hvad komma tör, Blef för min kÀrleks lif en afskedsmaning,

Sonett 108: Kan VÀl Med BlÀck En Tanke Skrifvas Opp

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Kan vÀl med blÀck en tanke skrifvas opp, Som ej för dig min trohet uppenbarar? Fins nÄgot nytt att klÀ' i ordets kropp,

Sonett 109: O, SĂ€g Ej SĂ„, Att Jag Var Falsk Med Vilja

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
O, sÀg ej sÄ, att jag var falsk med vilja, Fast afstÄnd gjorde lÄgan mindre varm. SÄ gerna kan jag frÄn mig sjelf mig skilja

Sonett 110: Ack, Det Är Sant, Jag SvĂ€rmat HĂ€r Och Der

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Ack, det Àr sant, jag svÀrmat hÀr och der Och gjort mig sjelf till narr för andras frÄgor; Jag sÄlt för godt köp, hvad mig dyrast Àr,

Sonett 111: O, För Min Synd Fortuna Du FörkÀttre

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
O, för min synd Fortuna du förkÀttre, Som skulden för mitt lösa lif jag ger; Ty hon Ät mig ej funnit nÄgot bÀttre

Sonett 112: Din KĂ€rlek Och Din Miskund LĂ€kt Det Ärr

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Din kÀrlek och din miskund lÀkt det Àrr, Som efter pöbelns hÀl min panna gömmer. Mot verldens lumpna dom jag rider spÀrr,

Sonett 113: Se'N Dig Jag Lemnat, Har Mitt Öga Plats

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Se'n dig jag lemnat, har mitt öga plats Uti min sjĂ€l, och kommet halft till korta Är kroppens ljus, som till hans ledning satts, -

Sonett 114: Har Möjligen Min SjÀl, Bekrönt Med Dig

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Har möjligen min sjÀl, bekrönt med dig, Af smickrets kungagift sig lÄtit döfva? Eller har ögat talat sant till mig

Sonett 115: De Rader, Förr Jag Skref, LÄg Lögn Uti,

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
De rader, förr jag skref, lÄg lögn uti, - De sade, jag kan ej mer kÀr dig vinna; Men se, dÄ visste jag ej grunden, hvi

Sonett 116: Det Band, Som Trogna Sinnen Sammanbinder

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Det band, som trogna sinnen sammanbinder, Ej intrÄng tÄl. Den kÀrlek Àr ej sann, Som, dÄ den ena vexlar, finner hinder

Sonett 117: Anklaga Mig, Att Jag Har Knappat In

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Anklaga mig, att jag har knappat in Den kÀrlek, som dig gÀldas skulle lagligt, Och glömt, att jag som tjenare Àr din,

Sonett 118: Liksom, Att Reta VĂ„r Aptit, Vi Bruka

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Liksom, att reta vÄr aptit, vi bruka FörtÀra skarpa saker framför allt, Och som, att förekomma hemlig sjuka,

Sonett 119: Hur Ofta Sög Jag Falska TÄrar Opp

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hur ofta sög jag falska tÄrar opp, Ur kolfvar, svarta som ett helfvet, runna, Med hopp i fruktan, fruktan bytt i hopp.

Sonett 120: Att Du Var Grym Mot Mig I Forna Stunder

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Att du var grym mot mig i forna stunder Är nu uti min nöd mitt bĂ€sta vĂ€rn; Jag eljest för mitt fel visst ginge under,

Sonett 121: LĂ„ngt Hellre Vara LĂ„g Än Synas Vara

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
LÄngt hellre vara lÄg Àn synas vara, NÀr Àndock skammen trÀffar begge tvÄ, Och man dermed en lycka mister bara,

Sonett 122: Den Bok, Som Du Mig Gaf, Fins, Tecknad Full

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Den bok, som du mig gaf, fins, tecknad full Med rika minnen, gömd uti min hjerna, Der den skall öfverlefva jordens mull

Sonett 123: Nej, Tid, Du Skall Ej Med Min Vexling Skryta!

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Nej, tid, du skall ej med min vexling skryta! Bygg pyramider med föryngrad kraft, - En gammal syn det blir med nyklÀdd yta,

Sonett 124: Vore Min KĂ€rlek Blott Ett Rangens Barn

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Vore min kÀrlek blott ett rangens barn, DÄ irrade den kring, ett skyddlöst vÀsen, En lyckans kastboll, snÀrjd i tidens garn,

Sonett 125: Jag Skulle DÄ Din Kröningshimmel BÀra

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Jag skulle dÄ din kröningshimmel bÀra, Jag ytligt hedra dig med yttre prÄl, Och dig med verk för evigheten Àra,

Sonett 126: O, Hulda Gosse, Du, Som Med Din Makt

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
O, hulda gosse, du, som med din makt Ur tidens hand har glas och lie bragt, Som, hur du Äldras, grönskar och bevisar

Sonett 127: Svart Tyckte Man Ej Skönt I Forna Dar

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Svart tyckte man ej skönt i forna dar, Och var det sÄ, fick det ej namnet bÀra. Nu Àr det svart, som modets vÀlde har,

Sonett 128: Hur Ofta, NÀr Du SvÀrmar I Musik

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hur ofta, nÀr du svÀrmar i musik Och öfver lyckliga tangenter flyger Med lÀtta fingrar, samt, pÄ vÀlljud rik,

Sonett 129: Lifskraftens Ödande I Skamlig Yrsel

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Lifskraftens ödande i skamlig yrsel Är lusta, bragt till dĂ„d; pĂ„ förhand re'n Är hon menedig, mordisk, utan styrsel

Sonett 130: Min Flickas Blick Är Ej Lik Solen Alls

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Min flickas blick Àr ej lik solen alls, Och hennes lÀppar likna ej koraller; Om snö Àr hvit, hur mörk Àr hennes hals,

Sonett 131: Du Är SĂ„ Grym Som Stolta Qvinnor Bruka

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Du Àr sÄ grym som stolta qvinnor bruka, NÀr de fÄtt skönhets gÄfva pÄ sin del; Du vet, att för min sjÀl, den kÀrlekssjuka,

Sonett 132: Jag Älskar Dina Ögon, Som, I SmĂ€rtan

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Jag Àlskar dina ögon, som, i smÀrtan Att jag Àr mÄlet för din sjÀls förakt, KlÀdt sig i svart som sorguppfyllda hjertan

Sonett 133: Fördömdt Det Hjerta Vare, Som Gemensamt

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Fördömdt det hjerta vare, som gemensamt Gaf sĂ„r i hjertat Ă„t min vĂ€n och mig! Är det ej nog att mig tortera ensamt,

Sonett 134: SĂ„: - Nu Har Jag BekĂ€nt, Att Han Är Din

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
SÄ: - nu har jag bekÀnt, att han Àr din, Och jag Àr sjelf förpantad Ät din vilja. Med mig det gÄnge hur det vill, blott min

Sonett 135: Hvar En Sin Önskan Har, Du Har Din Vilja

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Hvar en sin önskan har, du har din vilja, Och det tillrÀckligt, ja, till öfvermÄtt; Ty du har mer Àn nog bland dem, som gilja,

Sonett 136: Om SjÀlen Knotar, Att Till Dig Jag Nalkas

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Om sjÀlen knotar, att till dig jag nalkas, SÄ svÀr du raskt blott, att din Will jag Àr, Och sjÀlen sjelf ju viljans sÀte Àr;

Sonett 137: Du Blinde DÄre, KÀrlek, SÀg, Hvad Gör Du

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Du blinde dÄre, kÀrlek, sÀg, hvad gör du, Att mina ögon se, och dock ej se? Hvad skönhet Àr, de kÀnna; dock förstör du

Sonett 138: Ifall Min Flicka SvĂ€r, Att Hon Är Sann

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Ifall min flicka svÀr, att hon Àr sann, SÄ tror jag henne, fast jag vet hon ljuger; DÄ tror hon mig en oförsökt ung man,

Sonett 139: Bjud Mig Ej Svara För Hvad Du Begick

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Bjud mig ej svara för hvad du begick, DÄ din ovÀnlighet du hvÀlfde pÄ mig; Med tungan sÄra mig, ej med din blick

Sonett 140: Var Klok Som Du Är Grym, LĂ„t Ej Med TvĂ„ng

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Var klok som du Àr grym, lÄt ej med tvÄng Mitt lÄngmod i otÄlighet förvandlas, Ty sorgen skapar ord, af ord blir sÄng,

Sonett 141: Ej Mina Ögon Dig Med Lust Betrakta

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Ej mina ögon dig med lust betrakta, Ty de hos dig ha funnit tusen fel; Men hjertat Àlskar dock, hvad de förakta,

Sonett 142: Min Synd Är KĂ€rlek, Hat - Se Der Din Dygd

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Min synd Àr kÀrlek, hat - se der din dygd, Hat till min synd, som födts af syndig lÄga; Men jemför oss, och du skall se med blygd,

Sonett 143: Se, Som En Nitisk Husmor, För Att FÄnga

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Se, som en nitisk husmor, för att fÄnga Ett utaf hönsen, som sin kos har gÄtt, Satt bort frÄn sig sitt barn och under mÄnga

Sonett 144: TvÄ Flammor Har Jag, Men Af Skilda Rön

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
TvÄ flammor har jag, men af skilda rön, Som likt tvÄ genier mitt förstÄnd omspinna. Den gode engeln Àr en man, rÀtt skön,

Sonett 145: Den Mun, Som Amor Sjelf Har Gjort

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Den mun, som Amor sjelf har gjort, Har hviskat tyst till mig: »jag hatar», - Mig, som till den blott lÀngtan sport!

Sonett 146: O SjÀl, Du Centrum I Min Syndakropp

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
O sjÀl, du centrum i min syndakropp, Narr för de upprorsmakter, som dig klÀda, Hvi tÀr du sjelf i qval och brist dig opp,

Sonett 147: Min KĂ€rlek Är En Feber, Hvilken LĂ€ngtar

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Min kÀrlek Àr en feber, hvilken lÀngtar Till allt, som underhÄller sjukan just, Och efter hvad förbjudet Àr den trÀngtar,

Sonett 148: Ve Mig! Hvad Ögon Har Mig Amor Gifvit

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Ve mig! Hvad ögon har mig Amor gifvit, De se ju allting rasande och snedt! Eller hvad har af mitt omdöme blifvit,

Sonett 149: Du Grymme, Nekar Du, Jag Tycker Om Dig

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Du grymme, nekar du, jag tycker om dig, NÀr mot mig sjelf jag blott af dig Àr full? Jag tÀnker ej pÄ dig, bryr mig ej om dig,

Sonett 150: Af Hvilken Makt Har Du Dig LĂ€rt Att Truga

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Af hvilken makt har du dig lÀrt att truga Mitt hjerta under dig, fastÀn sÄ svag, Som tvungit mig att pÄ min synkraft ljuga

Sonett 151: För Ung Är KĂ€rlek Samvetsagg Att Hysa

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
För ung Àr kÀrlek samvetsagg att hysa, Och dock, man vet, Àr Änger kÀrleks barn. LÄt bli, din skÀlm, mitt fel sÄ bjert belysa,

Sonett 152: Du Vet, Att Genom Mened Din Jag Blef

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Du vet, att genom mened din jag blef, Men du som min har dubbel mened svurit; Ditt gamla trohetsband du sönderref,

Sonett 153: En GÄng Cupido Somnat FrÄn Sin Brand

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
En gÄng Cupido somnat frÄn sin brand; En nymf; som pÄ en möjlig fara tÀnkte, Vred kÀrleksfacklan qvickt utur hans hand

Sonett 154: Den Lille KĂ€rleksguden Sof En Dag;

William Shakespeare
shakespeare
Carl Rupert Nyblom
nyblom
Den lille kÀrleksguden sof en dag; - Vid sidan facklan stod med itÀnd lÄga. DÄ gick förbi af kyska nymfers lag