De rader, förr jag skref, låg lögn uti, - De sade, jag kan ej mer kär dig vinna; Men se, då visste jag ej grunden, hvi Min flamma nå'nsin skulle högre brinna. Men efter tiden i millioner fall Upplöser löften, ändrar kungars lagar, Gör skönhet blek, gör viljestyrka kall Och böjer sinnets kraft på gamla dagar, - Hvi fick jag ej, när dock jag kände det, Utbrista: »nu jag varmast håller af dig!» Jag var blott säker på osäkerhet, På nuet, ej hvad nästa timme gaf mig? Amor är barn: fick derför ej min text Fullvuxen göra den, som jemt har växt?