Så skall jag lefva, troende dig trogen, Lik en bedragen man; så än jag gläds Åt dig, fastän du är till falskhet mogen: Din blick hos mig, ditt hjerta annorstäds. Ty hat kan icke i ditt hjerta trifvas, Alltså syns der ej, om du gått på sned. Hos andra bruka hjertats bragder skrifvas I nycker, miner, rynkor till och med. Men himlen vid din skapelse beslutit Att i ditt öga lägga kärlek blott; Hvad än i hjerta eller hog du brutit, Din blick skall tala blott om ljuft och godt. Du liknar Evas äpple, jag befarar, Då ej din dygd emot ditt yttre svarar.