Tanklösa älsklighet, hvar fick du från Att slösa på dig sjelf din skönhets gåfvor? Naturen ger ej skänker, endast lån, Och blott frikostigheten får dess håfvor. Nå, vackra snålvarg, hvi missbruka så Den skatt, hon gaf dig att åt andra skänka? Vinstlöse ockrare, hvi tära på Slikt kapital och lifvets lagar kränka? Ty då du handel har blott med dig sjelf, Se, på dig sjelf ditt eget jag bedrar du. Men tänk, om du skall bort från lifvets elf, Hvad giltigt bokslut till att visa har du? Din skönhet, obrukt, med dig sjelf man jordar, Men. brukt, den lefver och ditt hopp fullbordar.