De vackra snedsprång, du ibland begår I öfverdåd, när mig du glömt för andra, Anstå din skönhet väl och dina år, Ty frestelsen är med, hvart du vill vandra. God är du - derför eftersträfvansvärd; Skön är du - derför hotad lätt af fara; Och hvem af qvinna född i denna verld Är barsk nog till att fly en qvinnas snara? Och dock jag ber: fly det, som tillhör mig, Och näps din ungdom och din fagra yta, Som ledt dig fram på denna irrings stig, Dem du blir nödd en dubbel tro att bryta: Först hennes, som din skönhet drar till sig, Så din, då du dermed är falsk mot mig.