När ögat blundar, allra bäst det ser, Ty hvad det ser om dagen, ej det aktar; Men sofver jag, i drömmen du dig ter, Och i dess rymd jag dunklet klart betraktar. Men du, hvars skugga skuggors verld gör klar, Hur skulle ej din form sig uppenbara I dagens sken? Mer ljus än han du har, Och drömmen klarnar för din skuggbild bara. Hur skulle, säger jag, mitt öga ej Bli lyckligt att dig se i dagens strålar, Då mörka natten så ditt konterfej För tjusta ögat genom sömnen målar? Hvar dag är såsom natt, tills dig jag ser, Hvar natt är dag, när du i drömmen ler.