lovrary

Sonett 66: Den Trygge Daud Eg Livstrøytt Ropar Paa

Den trygge Daud eg livstrøytt ropar paa, naar Gagnsverk lønt eg ser med Tiggar-æra, ser tome Skal den høgste Vyrdnad faa, og reinast Truskap usæl Rangeid gjera, og gullprydd Bragd med skamlaus Udygd fengd og Kvendeblygsl bytt i Raaskap fæl, og Daad og Dygd paa Dungen berre slengd, og Styrke trælkad under Latmanns Hæl, og Kunsten tungetøymd av kunstig Tru, og Faavit taka Visdom hardt i Læra, og einfeld Sanning Narrebunad bera, og audmjuk Godhug tena Vald og Gru, — d'er alt so vondt, eg døydde helst ifraa, um ikkje du, min Elsk, vart eismall daa.