Sonett 66: Den Trygge Daud Eg Livstrøytt Ropar Paa
Den trygge Daud eg livstrøytt ropar paa,
naar Gagnsverk lønt eg ser med Tiggar-æra,
ser tome Skal den høgste Vyrdnad faa,
og reinast Truskap usæl Rangeid gjera,
og gullprydd Bragd med skamlaus Udygd fengd
og Kvendeblygsl bytt i Raaskap fæl,
og Daad og Dygd paa Dungen berre slengd,
og Styrke trælkad under Latmanns Hæl,
og Kunsten tungetøymd av kunstig Tru,
og Faavit taka Visdom hardt i Læra,
og einfeld Sanning Narrebunad bera,
og audmjuk Godhug tena Vald og Gru, —
d'er alt so vondt, eg døydde helst ifraa,
um ikkje du, min Elsk, vart eismall daa.